Min förlossningsberättelse

Åkte in till förlossningen torsdagen den 25 Mars. Hade ögonflimmer och huvudvärk, alltså tecken på havandeskapsförgiftning.

Blev inlagd direkt och de höll utkik på mig. Hade högt blodtryck och dom fick göra ctg kurva nästan jämt. De gav mig alvedon för huvudvärken och lite annat som jag inte kommer ihåg vad det var. Mamma sov kvar med mig den natten, och jag kunde verkligen inte sova på hela natten!


Här har vi nästan precis blivit inlagda.

Hade ögonflimmer och så ont i huvet så jag inte kunde sova. Men blodtrycket höjdes inget under natten och Wilma mådde hela tiden bra i magen.

   Fick ha en där dumma ctg-kurvan hela jävla tiden!

På morgonen vid 10 kom dom in och gav mig beskedet att dom skulle sätta igång förlossningen med hjälp av Cytotec, någon tablett dom som la vid livmodertappen. När dom undersökte mig första gången då så var jag redan öppen cm men livmoderhalstappen var fortfarande inte utplånad.Efter Cytotecen så satt dom ctg kurva i en timme.

När jag fick beskedet att dom skulle sätta igång mig så trodde jag bokstavligt talat att jag skulle dö. Jag var så rädd och nervös så jag gick fram och tillbaka och skakade ett bra tag! För ni som har läst min blogg under graviditeten vet ju att jag var väldigt rädd för förlossningen.

Vid 12 tiden började jag känna av värkarna lite, men inte så farligt. Men jag ville ialf att mamma inte skulle prata när en värk kom.


Jag ser ju inte ut & vara den piggaste ialf!

Klockan 14
ungefär så får jag lavemang eftersom jag önskat att få det. Värkarna kommer och går fortfarande.

15.30 tar dom blodtrycket och då ligger jag på 150/95 får också ha ctg kurva fram till klockan 16.00.

16.20 gör dom en gynundersökning igen, då är livmodertappen nästan helt utplånad och jag är öppen 3 cm. Jag trodde förstås att jag hade öppnats mer eftersom att värkarna gjorde ont!

17.15 lossnar hela slemproppen, jag har ju sagt tidigare att delar av den har lossnat. Men nu lossnade verkligen hela :) Och tro mig, man tar inte fel när den väl har lossnat.

17.45 Nu börjar värkarna bli mycket mer intensiva, försöker ändå vila en stund eftersom jag inte sovit på ett dygn. Men lyckas inte så bra eftersom jag vaknar upp varje gång jag får en värk vilket är ungefär var tredje minut.


Här försöker jag vila en stund.

Runt 18.00 så blöder jag lite, frågar barnmorskan om det ska vara så och hon säger att det inte är någon fara. Jag och mamma tar en promenad till affären för att handla lite bröd och sånt till henne eftersom varken förlossningen eller BB ger dom anhöriga mat.

 Påväg till affären!

18.45
är vi tillbaka vid förlossningen och vi försöker vila ytterligare lite.

20.00 tar dom en ctg-kurva igen och jag blöder väldigt mycket näsblod! Jag hatade verkligen att sätta ctg-kurva eftersom jag blev tvungen att hålla i den hela tiden eftersom dom förlorade kontakten med hjärtljuden annars.

20.40 Blodtrycket ligger på 160/95, dom gör en till gynundersökning och då ser allt likadant ut som för 4 timmar sen. Nu börjar man nästan bli arg eftersom värkarna gör ont men det händer ingenting!!

21.15 Sätter dom in dropp med vätska eftersom jag inte vill dricka. Vi får gå över till ett förlossningsrum, jag tyckte det var en mardröm! Jag blev skit rädd när jag kom in i förlossningsrummet. Varför vet jag inte, men jag började grina.


Precis flyttad till förlossningsrum, jag precis slutat grina på bilden och ska snart få epidural.

Får också reda på att EDA ska sättas in och det gör inte saken bättre. Utan jag blir nästan hysteriskt ledsen.

En barnmorska sätter sig och pratar med mig någon halvtimme och försöker lugna mig.

22.30 Kommer läkaren och sätter EDA, jag oroade mig helt i onödan kan jag säga! Det kändes nästan ingenting faktiskt. Det ilade till i ryggen, ungefär som när man borrar tänder.

23.10 Då ligger blodtrycket på 160/102, vilket är högt! Men dom tror att det kan vara högt eftersom jag var så rädd för att ta epiduralen.

24.00 Sätter dom in en såkallad "ballong". Det fungerar som en kateter. Dom sätter in en grej i livmodern och blåser upp med vatten, när jag är öppen 3 cm så ska ballongen ramla ut. Också berättade dom för mig att dom skulle dra i den varje timme så att det skulle gå snabbare.

Det gjorde fruktansvärt ont att sätta i ballongen och efter att den blev insatt så blev värkarna mycket starkare. Jag tror till och med att jag grinade en skvett efter ballongsättningen för smärtan.

En halvtimme senare ska jag gå på toaletten för att kissa. Har droppställningen med mig så jag kan trycka på en knapp och få epiduralen insprutad varje kvart. Dock så känner jag ingen skillnad alls!

Ballongen ramlar ut då när jag är på toaletten, blev mycket glad för det!

Får också en gåställning in till rummet eftersom jag inte klarar av att ligga ner igenom värkarna.

01.00 Fosterhinnorna spräcks, har hur mycket fostervatten som helst! Dom fick byta trosor på mig ca 8 gånger för det rann rakt igenom bindorna och allt. Stora pölar på hela golven var det också!

Dom sätter också in dropp för att få värkarna att bli starkare (blir lite rädd då faktiskt).

02.00 Fortfarande öppen 3 cm bara fast värkarna gör ontontont!

Jag kommer ihåg att det gjorde så ont så jag inte visste var jag skulle ta vägen och ända bara öppen 3 cm. Trodde jag skulle dö!

Dom kopplade in sockerlösning i droppet så jag skulle bli pigg. Hade inte sovit på snart 2 dygn. Det var hemskt! Jag hade nästan inga krafter kvar.

03.00 Droppet ökas ännu mer och det gör mig rädd! För jag ville verkligen inte ha ondare.

03.40 är jag öppen 4 cm, det går hur segt som helst och jag har fruktansvärt ont!

04.00 ökar dom droppet ännu mer. ( kan säga att jag drömde mardrömmar om dendär jävla droppen efter förlossningen!)

05.00 är jag fortfarande öppen 4 cm och jag tycker inte alls att epiduralen hjälper. Tycker bara att det gör så jävla ont! Jag får en extrados men det känns ändå ingen skillnad.

Klockan 05.24 kopplas lustgasen in, jag tycker att den hjälper till en början. Den tar inte bort smärtan men man blir ju så snurrig.


Här är sista bilden. Där har jag fortfarande lite kontroll kvar över värkarna, men inte länge till.

Slängde ut mig väldigt konstiga kommentarer! Såhär lät det ungefär "Ni låter som kineser när ni pratar" "Mamma, jag tycker värkarna kommer så tätt så jag hinner inte ens säga hej till dig imellan"

Två sköterskor kom in och jag sa "Ni ser likadana ut!" De ända som var likheten var att båda hade glasögon.

06.20 skriver barnmorskan såhär i min journal "Patienten tycker nu att det är riktigt jobbigt med sammandragningarna. Ont i mage och rygg.

Ringer narkosjouren D.Magnusson som godkänner ytterligare en extrados i epiduralen."

Jag tycker vid den här tiden att det är riktigt hemskt, Wilmas pappa kommer ungefär vid den här tiden. Jag har så ont så jag klarar inte ens av att säga hej.

06.30 är jag öppen 5 cm, ni märker hur segt det går!

Varje gång en värk kom så tryckte jag lustgasmasken allt vad jag hade mot munnen samtidigt som jag höll i madrassen som jag låg på och kramade den allt vad jag kunde. Den värsta smärta som man någonsin kan uppleva!

Ungefär vid 06.30 börjar jag storgrina för jag känner att jag inte har någon kraft kvar att kämpa med värkarna (har inte sovit på 2 dygn) plus att det börjar bli så smärtsamt så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ville dö vid den här tiden ungefär.

Nu byter dom barnmorska och jag tyckte verkligen inte om den här kärringen. Den förra som jag hade var helt underbar!

07.30 är jag fortfarande bara öppen 5 cm.

07.41 höjer dom droppet ännu mer, jag ville verkligen inte ha kraftigare värkar. Jag protesterade men dom blev tvungen för Wilma måste ju ut snart annars skulle ju inte jag orka om det gick längre tid!

08.30 gör dom en till gynundersökning, jag är fortfarande öppen 5 cm. Hon känner en liten "läpp" på livmoderhalstappen så hon försöker töja ut den under två värkar och det gör så jävla ont så jag tror jag ska dö! Efter att hon gjort det så tappar jag kontrollen helt, bara skriker och grinar.

Jag klarar inte av att andas lustgas eftersom jag tappar kontrollen såpass mycket att jag knappt vet vart jag är.Innan en värk kom så sa jag "nej mamma, nej jag vill inte!" också grinade jag så jag knappt kunde andas.

Barnmorskan skriver "Ledsen, upplever det mycket jobbigt"

Det märker nu att jag mår alltför dåligt så dom stänger av de värkstimulerande droppet och tillsätter glukos istället.

08.43 Skriver en läkare i min journal "Patienten känner sig mycket trött och uppgiven. Ingenting har hänt på 2 timmar.Uppehåll med dropp i en timme, därefter ett försök att stimulera. Om inget har hänt då - ställningstagande til akut snitt."

Jag bara och grinar och skriker, vet inte alls vart jag ska ta vägen!

09.25 skriver barnmorskan i min journal "Emelie tycker det gör ont hela tiden bak i ryggen och framtill. Narkosen kontrollerar så EDA ligger ok, vi lägger in ännu en extrados i EDAN."

Jag märker ändå ingen skillnad, jag säger åt dom att jag inte kan vända på mig eller något när dom ber mig att vända mig från sida till rygg. För jag hade inte ont bara när värkarna kom, utan jag hade ont HELA TIDEN!

Läkaren kommer och pratar med mig, kommer inte ihåg vad han sa för jag hade så ont. Kommer bara ihåg att han var svart och frågade hur jag mådde hela tiden, vad fan trodde han liksom?! Det räckte väl med att kolla på mig bara.

09.57 får jag Bricanyl, det ska göra så att värkarna stannar av. Jag börjar skaka man ser till och med pulsen genom halsen för det slår så fort och jag blir blå runt munnen. Vid den här tiden trodde mamma att jag skulle dö, hon tyckte de såg ut så. Jag kommer ihåg att jag också trodde att jag skulle dö för jag kände att hjärtat slog så snabbt och hårt samtidigt som jag "hoppade" av skakningar okontrollerat.

10.00 Vill dom undersöka mig igen, men jag klarar inte av det. Jag kände att jag nog var öppen ganska mycket eftersom det tryckte neråt. Men det vågade jag inte säga eftersom jag bara ville ha snitt, jag ville bara att dom skulle göra något fort innan jag dog.

Bricanylen tog inte bort värkarna helt utan jag tyckte att jag hade lika ont fortfarande.

10.10 Bestämmer dom sig för att det ska bli akut snitt. Jag blir jätte glad! Jag frågar om jag kan få ta med mig lustgasen annars skulle jag inte klara av att dom körde ner mig till operation. Men det gick inte eftersom den satt fast i väggen.

Dom satt i kateter jätte fort i urinblåsan, kommer ihåg att det brände till som fan. Men det var ingenting om man jämnför med värkarna! Det gjorde ju obeskrivligt ont fortfarande.

Barnmorskan sa att jag bara får ta med mig en person till operationsrummet, jag får då välja mellan mamma och Johan (Wilmas pappa). Jag valde mamma såklart eftersom det kändes som att det var hon som var där för att vara mitt stöd. Och jag ville inget hellre än att hon skulle vara med.

Nere på operationen kommer jag ihåg att jag låg i ett rum med massa människor. Dom satt i kanyler och allt vad de nu var. Sen sa den svarta läkaren åt mig att han skulle ge mig spinalbedövning så jag kunde vara vaken genom snittet. Han stack mig 3-4 gånger men dom lyckades inte.

Jag hade så jävla ont och jag ville bara dö. Dom beslöt då att jag skulle bli nersövd. Jag protesterade först för jag ville se Wilma när hon kom ut men det gjorde så ont så tillslut så längtade jag bara tills jag skulle få somna in.

Vid 10.49 är Wilma ute och mamma fick klippa navelsträngen.





Klockan 12.40
ungefär så väcker dom mig på uppvaket, jag kommer ihåg att jag sa "vad blev det, vad blev det?" Barnmorskan sa "Det blev en flicka!" Då sa jag "Åh, det var det jag ville ha!" Hahaha.

Jag var jätte hes efter operationen och kunde knappt prata, men ändå så frågade jag massor om Wilma såklart. (Hade önskat att hon var där när jag vaknade)

Klockan 13.00 kom dom upp med min lilla flicka! Jag kommer ihåg att jag höll på och börja grina, men jag kunde inte för det gjorde så ont av snittet.

Sen fick vi ligga på uppvaket i 3 timmar med Wilma eftersom min puls låg på 100.
Sen blev vi flyttade till BB.



Sitter och ammar Wilma, tror det är dagen efter. Men lika trött är jag för det! Sov knappt en blund på 5 dygn efter förlossningen.


Såhär upplevde jag förlossningen:

Det är absolut det värsta jag varit med om, men samtidigt så ville jag föda vaginalt eftersom jag tyckte jag missade så mycket tid med Wilma i början.

Men det gick ju bra ändå, men jag tyckte verkligen att jag hann vara med om nästan allting man kan vara med om genom en förlossning, förutom att föda vaginalt. Men jag menade igångsättning, värkarbete snitt osv.
Men det var inte alls som jag föreställt mig, det var grymt mycket värre! Och jag har drömt mardrömmar om förlossningar flera gånger efteråt.


Kommentarer
Postat av: ★ PUSSY SUGAR ★ - BF 25 april

Men herregud vilken förlossning! Jag hoppas verkligen att min kommer gå bättre, annars vette fan om jag kommer klara av det. :O



Men samtidigt är jag så otålig just nu och arg för att det inte händer nånting. Inga sammandragningar, förvärkar, ont eller nånting, det står i princip still så just nu känns det som om jag aldrig kommer få bebis.



Glad för din skull att allting ordnade sig till slut iaf. :) Tänkte även höra, pratar du med någon nu efter förlossningen? Vissa mår ju tydligen VÄLDIGT dåligt efteråt och måste prata för att kunna bearbeta det som hänt.



KRAM!

2010-04-25 @ 16:56:17
URL: http://jfallqvist.blogg.se/
Postat av: tess

Du är stark du! Fy satan vilken hemsk förlossning gumman! Men du fick världens bästa gåva! <3

2010-04-25 @ 19:25:20
URL: http://tessgustafsson.blogg.se/
Postat av: Hannele - Mamma till Kevin & Gravid igen

Låter som en tuff förlossning :)

2010-04-25 @ 22:13:07
URL: http://mammah.bloggplatsen.se
Postat av: Denise - Ännu en mammablogg

sv: Jo jag har redan sett den, ar dig på bloglovin :) Men Wilgot började klaga så jag var tvungen att släppa kommentaren och sedan glämde jag bort, felåt!



Vilken mardröm du gått igenom, oj oj! Förstår att det var som en lättnad när du fick snittas. Tänk så olika det kan vara, min var ju som en fjärt i rymden om man jämför med din. Du var stark som klarade detta så pass långt som du gjorde! kram

2010-04-25 @ 22:24:43
URL: http://knoddenojag.blogg.se/
Postat av: Jacqueline - 18 år och blivande mami

Kom precis in på din blogg och läste din förlossningberättelse!

GRATTIS GRATTIS TILL DEN NYA MAMMA!

Din dotter är jättefin! Tror nog det var värt hela jobbiga förlossningen? :)

Hoppas allting är bra med er, kramar!

2010-04-25 @ 22:32:01
URL: http://jacquii.blogg.se/
Postat av: Lotta Mamma Till Elvira

Oj jävlar du!

Jag förstår att du inte tycker om din förlossning!

Shit vad lång tid det tog:/

2010-04-25 @ 23:25:38
URL: http://lottamartensson.blogg.se/
Postat av: jessika

nästa gång ska du se det går som smort och att du slipper snitt :)

2010-04-27 @ 08:03:19
URL: http://blondinii.blogg.se/
Postat av: Malin

Kul sida! Det märks att du gillar att blogga!

2012-03-18 @ 19:05:45
URL: http://hemförsäkringidag.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback